Jag fick lära mig växla hos bilskolan och tog körkortet. Min bil blev genom en förmånlig affär en SAAB 99. Amazontankarna lades på hyllan tills vidare. Vad som dock samtidigt plockades ner från hyllan var verktyg för till skillnad från mina föräldrars verkstadsservade nybilar behövde den här akuthjälp av mig mellan varven. Uppmuntrade av vår företagsekonomilärare, en lurig räv som körde gamla 140:or, åkte jag och min bäste vän Andreas ofta till skroten på lektionstid för att "lära oss göra affärer". Det blev en hel del mekande. Tummen flyttade sig sakta men säkert från handens mitt till sin rätta position och åtskilliga kronor sparades. SAAB:en blev rätt skaplig och mekbehovet krympte. Efter gymnasiet åkte Andreas in i lumpen och jag brukade hämta honom ute på Arlanda när han hade permission. En gång tänkte jag skoja med honom och låna en bekants Amazon som hämtningsfordon. Det gick tyvärr inte för en okänd, elak människa hade hällt lim i tanken och bilen fungerade inte pålitligt. Jag nämnde dock mitt uppsåt för Andreas och han gillade Amazon-idén. När jag skulle köra ut honom till flyget på söndagskvällen köpte vi Gula Tidningen och ringde direkt från Arlanda på ett par annonser som verkade lockande.

Under veckan som förflöt blev jag dock erbjuden att köpa lim-amazonen och helgen efter åkte vi och tittade på den. Efter undersökningar visade sig den vara en -64:a, 13 ägare och B20 under huven. Då vi aldrig undersökt en Amazon tidigare visste vi inte riktigt vad vi skulle leta efter men det blev affär. 500 kr blev betalade och efter en genomblåsning med tryckluft genom de smalare partierna i förgasaren startade bilen glatt och jag fick det ärefyllda uppdraget att köra hem bilen. Handbromsen till vänster? Inget automatiskt halvljus? Och värst av allt: luft i bromssystemet. Pedalen gick i botten och man fick trampa tre gånger för att bromsa. Ja ja, med feghet kommer man ingen vart, det är ju viktigare att vinna än att delta!

Bildtext: En av Amazon-Doktorns otaliga Amazoner

Jag försökte använda bilen som bruksbil ett par dagar men den stannade titt som tätt av limproppar om man inte varvade rejält för att öka genomströmningen. En gång stannade bilen mitt i en korsning när jag och en kompis, som själv kört bilen med lim i tanken innan vi köpte den, hade bråttom. Han bara skrattade åt mig och gick den sista biten. Jag blev nästan ursinnig, så här kunde det inte fortsätta. Snart fattades beslut om att bilen skulle renoveras och vi rev glatt ner bilen i smådelar och det gick faktiskt bra. Det var inte mycket rost att tala om utan det blev mest rostskyddsförbättring, rengöring och uppmålning av detaljer under. Inredningen var utbytt mot en -65:as med raggarplysch och vinröd heltäckningsmatta på golvet samt rally-ratt. Det tog inte många sekunder innan det var urrivet och förintat. Original har alltid varit ledstjärnan och vi var i det närmaste allergiska mot modifieringar, särskilt raggafieringar. Med skräckdarrande röster berättade Andreas och jag otäcka historier för varandra om hum-humplysch som växte fortare än man hann frisera den och tillslut gjorde stackars Amazoner till helt oigenkännliga Raggazoner.

Vi åkte också runt på skrotar och köpte upp de delar vi kunde komma över tills vi en dag kom fram till att vi lika gärna kunde betala 500 kr för en komplett reservdelsbil som för att betala lika mycket varje gång vi var på en skrot och plockade loss diverse delar. Så föddes idén till Amazon-Doktorn som demonterade bilar för att få delar till egna bilar och sålde resten till hugande spekulanter via tidningsannonser. Så höll vi på några år: renoverade egna bilar, reparerade andras och hade fruktansvärt roligt samtidigt som vi lärde oss meka. Ibland utspelades mycket dråpliga scener och jag tänkte avsluta denna artikel med en liten minnesanteckning som jag hittade i gömmorna, ett axplock från sommaren 1993 som jag skrev ner dagen efter att det inträffade, det är alltså inte en efterhandskonstruktion!