I Rotterdam i konungariket Nederländerna kan man köpa en visuellt felfri Peugeot 205 GTI -89 för 4000 Guilder, motsvarande 16.000 kr. För samma belopp kan man få motorn i sin 2000 Bertone lagad. I Rotterdam kan man vidare köpa sig en Ford Escort -87 för 1500 NLG. Samma summa kan också användas som handpenning på reparationen. I båda fallen valde jag det senare alternativet. Dessa fakta säger en del om priserna på begagnade bilar i Nederländerna. Men de säger ännu mer om mina preferenser.

Mätt i lasttonnage är Rotterdam världens största hamn med 292 miljoner lastade och lossade ton gods 1996. Utan tvekan är handeln sedan århundraden Nederländernas främsta kännetecken och folk i allmänhet resonerar som så att det som är bra för handeln, är bra för Nederländerna. Redan landet i sig, bestående av ett antal provinser som under 1500-talet lät sig enas under konungahuset Oranje-Nassau, rymmer flera språk och religioner. Två av dessa provinser, Nord- och Sydholland har givit landet det i folkmun använda namnet Holland. Men att använda ordet Holland som samlingsnamn för hela landet är egentligen lika förolämpande (eller smickrande!) som att kalla Sverige för Norrland.

Detta affärssinne, denna kulturella mångfald och inte minst de forna kolonierna har lett till en allmänt utbredd tolerans mot främmande seder och bruk. Härav följer t ex att nederländare i gemen är mycket benägna till att lyssna och lära - men bara för att sedan gå hem och fortsätta på sitt egna sätt. Toleransen har också lett till att Nederländerna idag är en av Europas drogliberalaste stater. Ett bra exempel är opium, som i århundraden tilläts för den asiatiska population som haft drogen som en del av sin tradition, samtidigt som den var förbjuden för befolkningen i övrigt. Man såg det som en begränsad företeelse utan någon effekt utanför den avskilda gruppen. Det som är bra för affärerna är bra för Nederländerna…

Samma sak gäller idag det som här klassificeras som "soft drugs", dvs främst hasch och marijuana. Skadeverkningarna bedöms som billigare än det (ur nederländskt pespektiv) hopplösa kriget mot användandet. Observera dock att "soft drugs", rent juridiskt sett, fortfarande är olagliga här, enda skillnaden mot andra länder är att du inte riskerar något åtal. Denna dubbelmoral, eller skenhelighet, är kännetecknande för det nederländska systemet. Politikerna kan å ena sidan stolt deklarera att droger är illegala, samtidigt som den nyfikna allmänheten å andra sidan har fri tillgång till dem. Värt att notera är att den politiska och intellektuella eliten, på allvar, diskuterar möjligheterna att avreglera straffen även för tyngre droger. Och detta medan vi i Sverige fortfarande på allvar, i samma termer, diskuterar avskaffandet av alkoholmonopolet. Jag tror inte att jag avslöjar någon större hemlighet när jag säger att kulturchocken som infinner sig, när man som svensk börjar etablera sig i det nederländska samhället, är stor. Men det som är bra för handeln… Ja, jag tror ni har fattat poängen vid det här laget.

En annan fördom som jag direkt kan bekräfta är den legala prostitutionen. I stadsdelen de Wallen i Amsterdam är det lika naturligt att välja sin dam från skyltfönstren, som att fönstershoppa kläder i Sturegallerian. Enda skillnaden är att om du väl beslutar dig för affär så får du skyltdockan, men inte kläderna… Men det som är bra för… Okej, okej - jag skall försöka sluta tjata!

Vad i hela fridens namn gör då jag här? Tja, vissa av er har väl förmodligen redan försökt sig på en vild gissning med ledning av vad jag berättat ovan, men jag måste göra er besvikna; jag är här för att plugga juridik. Hål och holkar får andra plugga. EU har givit mig chansen att studera ett ämne som på svenska kallas Rättsekonomi ute i Europa under ett års tid. Mina första tre månader spenderar jag i Rotterdam, för att sedan fortsätta till Hamburg och Wien. Min morfar sade alltid att den som gjort en resa, har något att berätta. Så vad har då inte den som är ute och reser!?! Häng kvar, så kommer resten!

Om man, som jag, skall vara ute och flänga i ett år vill man gärna ta med sig en hel del prylar, inte sant? Alltså behöver man en bil om man inte antingen godtyckligt samtycker till att bryta sin rygg på järnvägsstationer, eller betala oförskämt höga överviktskostnader på flyget. Om bilen man äger är en 2000 Bertone, så är bilen man väljer - just det, en 2000 Bertone. Enkelt? Enkelt.

Just det exemplar jag äger lystrar till namnet Spallan. Hon och jag beslöt oss för att göra gemensam resa. Nu kan det vara så att inte alla håller detta för ett vist beslut. Opraktisk bil? Javisst! Underbart opraktisk! Bullrig? Hmm förlåt, men jag uppfattande inte frågan. Bensintörstig? Tja, men ölen är så skrattretande billig här att jag kan föra över pengar från mitt vätskekonto till bilens. Ja, som ni ser kan jag avväpna alla invändningar. Det kallas envishet och är nära besläktat med dumhet.

Alfa-Romeo är här i Nederländerna, till skillnad från i Sverige, ett stort märke. I vardagstrafiken möter man ständigt Alfor, främst av nyare snitt. Men även en del snygga Bertone-coupéer passerar revy samt ett avsevärt antal urläckra Giulia Super som får det att vattnas i min mun. De är alltid i superskick. Över lag är dock bilflottan uppenbart nyare än i Sverige och antalet skruttbilar, liksom antalet veteranbilar, är begränsat. Försäljning av nya personbilar stimulerar handeln, och det som… Aj! Slå mig inte!

Religiösa människor tar förmodligen med sig sin bibel när de reser. Drogberoende personer säkrar förmodligen försörjningen av drogen ifråga. Själv gjorde jag en kompromiss. Jag tog med mig Pat Bradens bok Alfa-Romeo Owner's Bible. Den ger god läsning både i tider av glädje och hopplöshet. På sidan 99 kan man bl a läsa om diverse problem som (nästan aldrig) kan uppstå i samband med vevaxeln. I fri översättning skriver Mr Braden att "…dessa problem är de mest fruktade, för de är så dyra att åtgärda. Som tur är uppstår problemen aldrig…". Låt mig här och nu göra klart att dessa ord inte tröstar när skadan redan är skedd! Han skriver vidare att "…det mest fruktansvärda ljud du någonsin kommer höra är ett skadat vevaxellager just innan motorn skär. Om du plötsligt hör ett ljud som påminner om allt kraftigare hammarslag från insidan av motorn, slå av tändningen…". Jag är ert sanningsvittne, Mr Braden överdriver inte! Dessvärre kändes det inte så frestande att slå av tändningen i en hastighet om 150 km/h på Autobahn i Tyskland. Lyckligtvis kom nästa avfart tämligen omgående. Den läxa jag vill lära er är: Ignorera inte fallande oljetryck, ökande vattentemperatur och hammarslag!

Nederländska Alfaklubbar svarar snabbt och hövligt på en utlännings förfrågan om lämpliga verkstäder för ett dylikt arbete. Spallan kom att hamna hos en Alfa-försäljare, Marco Hogerbrug, med ett 15-årigt tävlingsförflutet med Giulia Super, utrustade med 2000-motorer. Det dög som kompentensförklaring för min del. Han och hans italienska mekaniker, med 25 års märkestroget mekande bakom sig, vann mitt förtroende. Att det inte blev billigt för studentplånboken förklarade jag redan i ingressen. Men om motorn blir glad igen, så är det värt det!

Spallan kom tillbaka häromdagen. Dock får hon inte varvas högre än 3000 varv under en inkörningsperiod om 1000 km (dvs 100 mil på svenska). Och nu är det helg, så jag hinner inte skriva mer - jag måste ju ut och köra! Men jag kommer tillbaka med fler rapporter om europeernas seder och bruk, samt den lokala Alfa-temperaturen, det kan ni lita på. Kör hårt!

PS. Någon kanske undrar var namnet Spallan kommer ifrån? Jo, det är ett sammandrag av de två orden "spöar" och "alla". Bara så att ni vet…