Den hängde som den alltid gjort sen jag fick den. Det var strax efter tre igår. Bistra tider är ett faktum. Jag hade länge lurat på att sätta igång Blues Brothers-klockan. Faktiskt började processen redan i torsdags kväll i och med att jag satte batterier på laddning. Det var nån gång i januari, '91 alltså, som jag tog ur det gamla, tyckte det var onödigt att klockan skulle stå och gå ensam medan jag var i Boden. Boden, åh fan, är jag inte där längre? Jag skulle ju va där 15 månader, ett helt liv för fan... Det går fort. Jag e 21 bast och tycker att det går fort... Klistret bakom gubbarna hade börjat släppa redan då, på klockan alltså, så visarna stannade självmant mot nån hatt eller axel. Jag pluggar nu. Jag pluggar historia och juridik för att vara exakt. Nä, komvux-matte också, ljug inte! Right, för du var i London på centralprovet i matte, John, har du glömt det? Glömt, nä de va ju inte så långe sen heller? Det tickar... Det tickar för jag tog farsans Pritt limstift från hans bord och limmade på Jake och Elwood. Limmade! Vafan snackaru om? Linda, den där snygga tjejen på juridiken, henne limmar’u på men Jake och Elwood!?! Okej, okej, jag strök lim på baksidan av pappersgubbarna, satte in dem på urtavlan och tryckte i battriet, sen ticka' det. Det tickar rätt högt. Men tickandet ger en viss harmoni. Det är rätt bistert. Vi fick säga upp farsans telenr igår, det där som ingen ringde på, förutom Amazon-Doktorns kunder. Man kan ju inte ha en död lurfan som bara slaggar på resten av telefonen så jag lekte televerkare och koppla' om systemet. Jag tror att den riktiga televerkar'n skulle leka Aliens 5 om han såg vad jag pyssla' med men vafan, det funkar ju. Jag missa' spiken ett par gånger när jag skulle sätt upp klockan men nu sitter den där - och tickar. Jag sov i kronans underkläder inatt, det var varmt och skönt, faktiskt bättre än vanliga nätter, speciellt tröjan och sockorna, nä långkallingarna är också bra. Jag lärde mig telekopplingar i lumpen. Jag lärde mig sno underkläder också men det var bättre att lära sig telekopplingar. Den lilla bilden, den med bara hattarna och glasögonen du vet, den satt fast så den behövde jag inte limma. Det tickar... När jag och pappa bytte rum för ett par år sen bytte jag själv nummer mellan rummen, jag kunde det redan före lumpen fast jag... ... jag hade ju inte kronans underkläder förståss. Vi läste om 1600-talets europeiska kris idag, det var nog den tråkigaste bok jag läst, den var faktiskt... Det har inte varit juridik på två veckor nu. Jag längtar, längtar dit. Min lagbok är 1992:ans, det är inte många som har... Telefonerna går bra nu, det ringer - ringer överallt. Matten går också bra, den är kul, fast det ringer ju inte förståss. Men den tickar... Hon som jag köpte lagboken av hade just fått barn, plopp bara, så hon kunde inte läsa juridiklinjen fast hon kommit in. Hon bodde vid Roslagstull och... Jag kopplar inte. Det ringer inte. Snart ska jag sova. Det är bistert. Det tickar...

Täby 2 oktober 1992, John Boija