|
T e x t s / T e x t e r |
|
|
(eng) In this page you will find some of my attempts as a writer. The majority of these texts have been published. They are mainly anecdotes or reports from my rather extensive travels throughout Europe. Moreover you can find information about my past as a workshop mechanic and virtual car-freak. Nevertheless, apart from the Vambéry text, non-swedish-speaking persons will regretfully find themselves in trouble... (sv) På denna sida återfinns ett urval av min produktion som skribent i olika sammanhang. Flertalet har blivit publicerade. Främst är det fråga om anekdoter och rapporter från mina tämligen omfattande resor runt om i Europa. Därutöver finns en del om mitt förlutna som hobbymekaniker och bil-entusiast. Flertalet texter är på svenska, utom den som berör den ungerske forskningsresanden Vambéry. |
|
|
|
1950 Hudson Paceadore
(sv) [publicerad i Svenska Hudson-klubbens tidning Hudson-tidningen nr 17 2022] För mig är en bils bakgrund viktig. Tyvärr saknar ofta USA-importerade bilar historik. Främst beror detta på att USA inte har något sammanhållet bilregister och att regelverk skiljer sig delstaterna emellan. Ingen offentlighetsprincip råder och man är ytterst restriktiv med att lämna ut uppgifter. Flera delstater gallrar dessutom data redan efter fem år, vilket i princip gör efterforskningar omöjliga. Men för mig känns en bil utan historia som en främling och jag vill ju vara god vän med min bil. Därför bestämde jag mig för att tänja på det omöjligas gräns och se vad som går att vaska fram av en bils 70-åriga förflutna. |
|
|
Hudson Pacemaker
-50 del 2 (sv) [publicerad i Svenska Hudson-klubbens tidning Hudson-tidningen nr 1 2006] Trogna läsare av Hudson-tidningen kanske minns tidigare artiklar om motorentusiasterna John och Göran Boija, far och son, och deras äventyr med Hudson-bilar. Dessa historier har kunnat återberättas tack vare en länge bortglömd låda med negativ och några fickalmanackor, kompletterade med Görans hågkomster. Dessvärre insomnade Göran för alltid en tid efter den förra artikelns färdigställande. Så i egenskap av son och sonson till de ovannämnda, faller det nu på min lott att ensam avsluta trilogin. Reflexionerna från en välpolerad bil, kan beskriva mångfacetterade livsgärningar och levnadsöden. |
|
|
Familjen Boijas PV-historia (sv)
[publicerad i Svenska Volvo PV-klubbens tidning PV-Entusiasten nr 1 2006] Det sägs att i stort sett alla svenskar har någon form av koppling till de bilar vi i PV-klubben vurmar för. Själv har jag varit medlem i snart 15 år, fast från början var jag egentligen Amazon-älskare och hyste inga varma känslor för PV-modellen i sig. Men klubben har ju alltid haft ett brett sortiment av förmånligt prissatta reservdelar, som ofta även passar andra Volvo-bilar. Medlemskapet fick mig att börja fundera över eventuella PV-historier från min familj. Förutom mamma, som berättade att man använde PV 444 vid den trafikskola som hon övningskörde hos 1956, så verkade det tomt. Men så kom ett motvilligt erkännande från pappa. Han hade nämligen en gång i tiden ägt en PV som han menade var den sämsta bil han någonsin haft. Hur märkligt det än kan låta, fick detta som resultat att även jag blev PV-ägare. |
|
|
Hudson Pacemaker
-50 (sv) [publicerad i Svenska Hudson-klubbens tidning Hudson-tidningen nr 1 2004] John och Göran Boija, far och son, var båda förtjusta i Hudsonbilar en gång i tiden. John var mannen som rökte cigaretter av märke Hudson och körde bil med samma namn. Göran är mannen som körde Pacemaker som ung och idag lever tack vare en liten hjärtstimulerande manick med samma namn, som för övrigt inopererats av denna tidnings redaktör. Ödets vägar är många gånger outgrundliga. I den här artikeln ska vi syna några av dem närmare. |
|
|
Ultima - den slutgiltiga Amazonen (sv) [publicerad i Svenska Volvo Amazon-klubbens tidning Amazon-bladet nr 3 2004] Just innan industrisemestern 1970, närmare bestämt den 3 juli, rullade den sista Amazonen av Volvos produktionslinje vid Torslandaverken i Göteborg. Det var en mörkblå 131341 T med chassinummer 359.726 som numera finns till beskådande på Volvos företagsmuseum. Fem bilar tidigare på bandet stod en likadan bil, fast röd. Det är historien om denna bil, Ultima, som skall berättas här nedan.
|
|
|
Hudson
-47 (sv) [publicerad i Svenska Hudson-klubbens tidning Hudson-tidningen nr 13, 2003] Min farfar John Boija, var under hela sitt liv stor motorentusiast. Då han var född och uppvuxen under knappa förhållanden på en väglös ö i Ångermanälven, måste de ursprungliga kontakterna med bilar ha varit sällsynta. Icke desto mindre kom han att bli mannen som både körde och rökte Hudson. |
|
Alfa Italien
(sv) [publicerad i Club Alfa Romeo Sveriges tidning Klöverbladet nr 3 2001] Juldagen 2000 bar det av på nya äventyr. Sedan en månad var jag ägare till ’Bossan’, en 2,5 liters Alfa 75 Milano Platina –87 och det var helt klart dags att ta ut henne på långtur för att lära känna henne närmare. Vad kunde då vara bättre än att ta ner henne till Italien? Nu? Mitt i vintern!? Mina föräldrar var långt ifrån glada. Men jag var kär och hade all anledning att åka ner till Syditalien för att uppvakta min sköna Milena och fira nyår tillsammans med hennes familj. I ett sådant läge biter sällan vare sig rim eller reson. Inte på mig i alla fall. Klicka här för en ytterligare artikel om Alfa 75 Milano Platina -87 |
|
Hur John Blev intresserad av Alfa Romeo (sv) [publicerad i Club Alfa Romeo Sveriges tidning Klöverbladet nr 1 2000] I flera tidigare reportage har ni haft möjlighet att följa Spallans, min Olandese-blå 2000 GTV, äventyr i modern tid. Men få känner till denna vagns förflutna, eller ens hur jag själv blev intresserad av Alfa Romeo. För utan tvekan är det så att även min bil och mitt bilintresse har ett förflutet och precis som era (skrivna och oskrivna) historier är ju detta jättespännande! Åtminstone för oss bil-fantaster… I akt och mening att råda bot på detta skall vi nu ge oss in på en blandning av historisk exkursion och garagereportage. Bered er på en mustig gryta, en riktig äventyrshistoria fylld av internationell diplomati, het passion, ond bråd död, våldsamma biljakter, förvecklingar och detektivarbete! Krydda det med garagets oundvikliga mängd av blod, svett och tårar och sist men inte minst en rejäl nypa av kärleken till bilar. Det blir mums det! |
|
Alfa Österrike-Ungern (sv) [publicerad i Club Alfa Romeo Sveriges tidning Klöverbladet nr 6 1999] Spallan på nya äventyr, denna gång i Österrike och Ungern, Wien och Budapest. Två europeiska metropoler vid 1900-talets början. Idag två medelstora huvudstäder, varken mer eller mindre. Två städer, till ytan så lika. Och två folk, i grunden så olika. Genom historien har dessa länder ofta förknippats med varandra. Men om man idag söker några spår av den gamla Habsburgska dubbelmonarkin med den tvehövdade örnen som karakteristiskt kännetecken så krävs det dubbelseende… |
|
Alfa Irland (sv) [publicerad i Club Alfa Romeo Sveriges tidning Klöverbladet nr 4 1999] Hur lång tid tar det att förflytta sig 183 km om man kör i 60 mph? Tja, en del av er har säkert en vag aning om hur att lösa denna gåta. Den typen av frågor kunde man ju få uppleva i skolmatematiken. I Republiken Irland är det dock en fråga som man dagligen måste ställa sig, för här anges avstånden på vägskyltarna i kilometer samtidigt som hastighetsbegränsningar anges i miles per hour. Och denna typ av beräkningar måste utföras samtidigt som man skall komma ihåg att köra på vänster sida av vägen, att växla med vänsterhanden och att köra in i rondeller åt vänster. Låter det komplicerat? Påminner det om upp-och-ner-vända världen? Oj, oj, oj - det här är bara början! |
|
Alfa Bosnien (sv) [publicerad i Club Alfa Romeo Sveriges tidning Klöverbladet nr 2 1999] Klockan var 07.16 på morgonen. Jag befann mig på en Shell-mack i centrala Wien och hade just fyllt Spallan med drygt 52 liter bensin. Faktiskt hade en del av den sista litern lyckats leta sig ut ur tanken och rann nu nedför karossen - pumpen slog som vanligt inte av i tid. Vad jag då inte visste var att jag just skulle ge mig in på mitt vagabondlivs dittills dumdristigaste våghalsäventyr... |
|
Alfa Transylvanien (sv) [publicerad i Club Alfa Romeo Sveriges tidning Klöverbladet nr 1 1999] Det finns de som tror att greve Dracula var en blodsugande vampyr från Transylvanien. Det finns andra som tror att en 25-årig Alfa-Romeo lämpar sig bäst för korta, lugna sommarturer i hemtrakten. Båda påståendena är emellertid lika felaktiga som att påstå att en Bertone-coupé skulle gå bättre på blod än på äkta blyad 98-oktanig bensin. Den sistnämnda varan finns det nämligen gott om i Transylvanien till priser som får dig att häpna, men några spår av Dracula kommer du att få leta dig fördärvad efter. Fråga mig - jag vet. Eller ännu bättre; fortsätt att läsa så slipper du ens att fråga… |
|
Vambéry Armin: a short introduction to a forgotten 19th century explorer (eng) [unpublished script, Stockholm 1998] When I visited Hungary and Budapest in 1998, I tried to remember any and every connection to Hungary I’ve ever had. However, they were few. As a swede, the deeds of Raoul Wallenberg during the second world war naturally came into mind. And my teacher in grammar school who fled her native country in 1956, after the uprisings in Budapest. But that put an end to my list. Being very interested in 19th century explorers though, I remembered the name Vambéry, although I couldn’t place him with certainty. I asked my hungarian friend Eszter about him, but he was unknown to her. So I decided to investigate this further upon my return to Sweden. The following facts were easily found… |
|
|
Some aspects of the private provision of security - with focus on policing (eng) [master thesis in Law & Economics, Vienna / Stockholm 1998] This paper deals with some aspects of the rather wide scope of privately provided security. Security is a very wide concept and although some parts sometimes arguably are better covered by one certain actor, quite often a co-operation of private and public counterparts appears preferable. Since long, the private security industry seems to be here to stay. "The need for private action is especially great in highly interdependent modern economies, where frequently a person must trust his resources…" |
|
Sven Hedin: mannen, verket och hur det lilla antikvariatet på andra sidan gatan i Wien kommer att hjälpa mig rätt i valet (sv) [opublicerat manuskript, Wien 1998] I månader hade jag gått förbi det lilla antikvariatet på andra sidan gatan. Det låg på min väg till och från universitetet. Strozzigasse som gatan hette, var belägen bara några meter från mitt hem. Nog hade jag sneglat dit många gånger men av någon anledning hade jag aldrig gått in. Det berodde nog på att jag alltid korsade gatan på samma ställe, några meter längre fram, för då undgick jag att behöva trassla in mig i en rad av snett parkerade bilar. Egentligen var det märkligt eftersom jag ju alltid varit intresserad av böcker, särskilt äldre sådana... |
|
Alfa Hamburg (sv) [publicerad i Club Alfa Romeo Sveriges tidning Klöverbladet nr 6 1998] Att hitta en lämplig verkstad utomlands för min Olandese-blåa 2000 GTV, Spallan, hör till de mer spännande och roliga utmaningarna som jag ser det. I den effektiva och sterila 90-talsvärld som vi idag lever i, är den lokale Alfa Romeo-handlaren alltsom oftast en modern jätteanläggning med föga intresse för gamla reliker från en tid då mekanik var viktigare än elektronik. Att lämna den kära Spallan på en sådan inrättning vore för mig att jämföras med att behöva sälja min enda dotter (om jag hade någon) till en stripp-klubb. Det låter sig helt enkelt inte göras... |
|
Alfa Rotterdam (sv) [publicerad i Club Alfa Romeo Sveriges tidning Klöverbladet nr 4 1998] I Rotterdam i konungariket Nederländerna kan man köpa en visuellt felfri Peugeot 205 GTI -89 för 4000 Guilder, motsvarande 16.000 kr. För samma belopp kan man få motorn i sin 2000 Bertone lagad. I Rotterdam kan man vidare köpa sig en Ford Escort -87 för 1500 NLG. Samma summa kan också användas som handpenning på reparationen. I båda fallen valde jag det senare alternativet. Dessa fakta säger en del om priserna på begagnade bilar i Nederländerna. Men de säger ännu mer om mina preferenser... |
|
Mot oanade höjder med kontaktmännen (sv) [publicerad i Svenska Volvo PV-klubbens tidning PV-Entusiasten nr 4 1996] Söndagen den 22 september 1996 hade jag förmånen att få följa med på ett sällsamt äventyr. Som bekant var PV-Klubbens kontaktmän församlade i Stockholm över helgen för att gemensamt ta fram riktlinjer för den framtida verksamheten. Det var ett glatt gäng som bl a medverkade i ett långt seminarium under lördagen då alla fick tillfälle att ventilera sina tankar och åsikter. Utan tvekan lades en stor insats ned och flera frågetecken rätades ut till utropstecken. Som tack för insatserna arrangerades en rejäl överraskning till söndagen. Alla som ville skulle nämligen få flyga med Flygande Veteraners DC-3:a... |
|
Svarte Orm - vägfarare i västerled del 1-3 (sv) [publicerade i Svenska Volvo Amazonklubbens tidning Amazonbladet nr 4 1994, nr 1 1995 och nr 2 1995] 1965 gav sig min mamma ut på en europaresa med sin californiavita B16-sport. Det blev en lång och tuff resa ner till Schweiz och mamma fick sköta all körning själv för hennes kompis hade inget körkort. Nästan 30 år senare får jag en galen idé i mitt huvud. Hur vore det om jag skulle försöka återuppliva stämningarna från den tiden, ungdomen, övermodet och glädjen? |
|
En Amazon-Doktors memoarer (sv) [publicerad i Svenska Volvo Amazonklubbens tidning Amazonbladet nr 3 1994] Eftersom mitt Amazon-intresse i år fyller fem år tänkte jag fira det genom att dela med mig av en del minnen i en serie artiklar under hösten. Som för många andra sammanfaller bilintresset tidsmässigt med körkortet. Jag skulle just börja övningsköra och letade efter en bil att göra det i. Mina föräldrars bil var nämligen automatväxlad och även om man kan skaffa sig välbehövlig körvana i en sådan så måste även växlingarna övas. Genom en kompis fick jag nys om en Amazon och eftersom mamma en gång i tiden hade ägt en sådan kändes det lockande... |
|
Det tickar… (sv) [opublicerat manuskript, Täby 1992] Den hängde som den alltid gjort sen jag fick den. Det var strax efter tre igår. Bistra tider är ett faktum. Jag hade länge lurat på att sätta igång Blues Brothers-klockan. Faktiskt började processen redan i torsdags kväll i och med att jag satte batterier på laddning. Det var nån gång i januari, '91 alltså, som jag tog ur det gamla, tyckte det var onödigt att klockan skulle stå och gå ensam medan jag var i Boden... |
